handdator

Visa fullständig version : Integritetsfrågan - Ett förslag för luftning


Alexander F
2006-03-22, 15:48
I Sverige har Lagrådet bland annat till uppgift att, i rådgivande syfte, granska om nya lagförslag står i överensstämmelse med grundlagen. På senare tid har regeringen i ökande utsträckning valt att ignorera Lagrådets viktiga synpunkter på lagförslag och istället, trots ibland förödande kritik från rådet, driva igenom dessa. Se t.ex. följande tidningsartikel.



http://sydsvenskan.se/sverige/article148454.ece



I flertalet demokratiska rättsstater är det självklarhet att domstolar har rätt att vägra tillämpa lagar som står i strid med landets grundlag och/eller att det finns en författningsdomstol med uppgift att pröva lagars förenlighet med grundlagen. Sverige utgör i detta sammanhang ett sällsynt undantag. Den mycket begränsade lagprövningsrätt som tillkommer domstolarna i Sverige är så starkt kringskuren att den saknar i det närmaste all praktisk funktion. Detta eftersom det finns ett krav på att felet i lagen skall vara uppenbart för att domstolen skall kunna vägra att tillämpa en lag.



? Vad jag vill lyfta fram till diskussion är om inte ett krav på ett införande av en författningsdomstol vore ett lämpligt ställningstagande för Piratpartiet. Begränsas kravet till att gälla lagar som innebär inskränkningar av mänskliga fri- och rättigheter ligger frågan, såvitt jag kan se, helt i linje med partiets grundläggande ståndpunkter. Det är just i i frågor rörande mänskliga fri- och rättigheter som författningsdomstolar har sin största betydelse.



Detta är på intet sätt ett försök att föra in frågor som skulle kunna rubba den, enligt min mening, helt riktiga linjen att begränsa partiets frågor så att människor med helt olika ideologiska utgångspunkter kan enas i partiet. Frågan om lagprövning/författningsdomstol är dock kontroversiell. De svenska socialdemokraterna har i alla tider ställt sig konsekvent avvisande till försök att utvidga lagprövningsrätten. I andra länder däremot är dessa frågor i allmänhet inte alls kontroversiella för politiker i demokratiska partier oavsett ideologisk hemvist. Det ses som en grundbult i demokratiskt styrelseskick. Huvudargumentet mot lagprövning är att viss politisk makt därmed överförs till institutioner som inte är folkvalda. Jag kan helt och fullt ut respektera och förstå denna principiella invändning (jag delar den dock inte). Till dem som av principiella skäl har betänkligheter mot inrättandet av en författningsdomstol vill jag anföra följande argument.





Verkligheten 1



Lagprövning genom juridiska instanser sker redan idag regelmässigt. Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg har åtskilliga gånger fällt Sverige för brott mot de mänskliga rättigheterna. Domstolen kan i och för sig inte ändra svenska lagar, men skadestånd för brott mot Europakonventionen har dömts ut och Sverige har efter fällande domar tvingats ändra lagstiftningen. Europakonventionen är sedan 1995 svensk lag och tillämpas regelmässigt direkt i svenska domstolar. Detta innebär att svenska domstolar kan underkänna svensk lag om domstolen finner att lagen bryter mot Europakonvention. Skulle en lag däremot bryta mot svensk grundlag kan inget göras. Detta är en märklig och otillfredsställande ordning.





Verkligheten 2



I en aldrig tidigare skådad omfattning har Justitiedepartementet på senare tid spottat ur sig det ena allvarligt integritetskränkande lagförslaget efter det andra. Nyligen gjordes en uppgörelse över blockgränsen för att få igenom buggningsförslaget. För mig framstår det som om riksdagspolitikerna har tappat greppet och gett sig ut på ett sluttande plan vars botten jag helst inte vill föreställa mig. Invändningarna mot det som sker har från etablerat politikerhåll varit få och sällan kraftfulla. Det går helt enkelt inte att lita på att våra folkvalda skyddar grundläggande mänskliga fri- och rättigheter.





Tack för ordet.

John Nilsson
2006-03-22, 18:05
Aha, så det är därför grundlagen inte verkar vara värt särsklit mycket i Sverige.



Jodå, jag tycker nog att det är en vettig idé att ge lite kraft till grundlagen.

SM5POR
2006-03-24, 22:05
Alexander F (2006-Mar-22)I flertalet demokratiska rättsstater är det självklarhet att domstolar har rätt att vägra tillämpa lagar som står i strid med landets grundlag och/eller att det finns en författningsdomstol med uppgift att pröva lagars förenlighet med grundlagen. Sverige utgör i detta sammanhang ett sällsynt undantag. Den mycket begränsade lagprövningsrätt som tillkommer domstolarna i Sverige är så starkt kringskuren att den saknar i det närmaste all praktisk funktion. Detta eftersom det finns ett krav på att felet i lagen skall vara uppenbart för att domstolen skall kunna vägra att tillämpa en lag.

Kan du ge exempel på andra stater där lägre domstolar har samma lagprövningsrätt som högre? Det är riktigt som det står i artikeln att Högsta Domstolen inte kan ogiltigförklara hela lagar utan bara tillämpningen av dem i enskilda fall, men det gäller vad jag vet även lägre domstolar (att detta sällan utnyttjas i lägre instans är en annan sak).



Jag har nämligen för mig att det i USA endast är Högsta Domstolen (Supreme Court) som kan pröva lagars förenlighet med författningen, medan lägre instanser får nöja sig med lagen som den är skriven (Statutory Law) samt rättspraxis (Case Law). Lägre och högre instans kan alltså komma till olika domslut inte på grund av att de resonerar olika, utan därför att de inte får tolka lagen på samma villkor. Jag kanske är felunderrättad; jag har inte läst juridik.



Vad jag vill lyfta fram till diskussion är om inte ett krav på ett införande av en författningsdomstol vore ett lämpligt ställningstagande för Piratpartiet. Begränsas kravet till att gälla lagar som innebär inskränkningar av mänskliga fri- och rättigheter ligger frågan, såvitt jag kan se, helt i linje med partiets grundläggande ståndpunkter. Det är just i i frågor rörande mänskliga fri- och rättigheter som författningsdomstolar har sin största betydelse.

Det finns bestämmelser i 2 kap. regeringsformen om hur lagar som berör medborgerliga rättigheter får stiftas, och i princip borde dessa kunna tolkas av vanlig domstol redan i dag, enligt den nämnda lagprövningsrätten. Innan jag förordar den ena eller andra lagändringen för att lösa problemet, så skulle jag vilja veta hur dagens regelverk fungerar i praktiken. Jag känner inte till många exempel; det enda jag kommer på just nu är målet där Mölndals tingsrätt underkände åklagarens hänvisning till förbudet mot politisk uniform för att stoppa nynazisternas bruk av hakkorset på sina klädespersedlar. Det målet fördes vad jag vet aldrig vidare till högre instans; åklagaren valde att satsa på åtal för hets mot folkgrupp i stället.



Tyskland är ett exempel på ett land som har en särskild författningsdomstol. Det är också ett land där tulltjänstemän kan konfiskera tryckta skrifter med hänvisning till att omslaget ser olagligt ut, där den som i en tidningsinsändare namnger en offentliganställd tjänsteman kan åtalas för intrång i tjänstemannens personliga integritet, där var och en är skyldig att medföra giltig identitetshandling vid vistelse utanför bostaden, och där myndigheterna anser sig ha rätt att konfiskera misshagliga författares upphovsrätt i syfte att hindra spridning av deras verk utanför landets gränser. Jag ser med andra ord ingen uppenbar koppling mellan förekomsten av en författningsdomstol och respekt för mänskliga rättigheter. Det är givetvis inte författningsdomstolen själv som skall klandras för eventuella brister, utan snarare författningen.



Huvudargumentet mot lagprövning är att viss politisk makt därmed överförs till institutioner som inte är folkvalda. Jag kan helt och fullt ut respektera och förstå denna principiella invändning (jag delar den dock inte).

Det är också min invändning. Den begränsade lagprövningsrätten i Sverige antar jag kommer sig av att riksdagen är just rikets högsta beslutande organ. I och med att alla lagar, även grundlagar, stiftas av riksdagen, så förväntar man sig att riksdagen också får antas ha sista ordet i fråga om lagarnas avsedda innebörd. Därför tillhör det svensk rättspraxis att domstolarna vid eventuella tveksamheter i tolkningen konsulterar förarbetena till lagen, och inte bara dömer efter lagens bokstav. I och med EU-inträdet har vi dock fått ett ökat inslag av "bokstavstolkning" också i svenskt rättsväsende; personuppgiftslagen är ett ökänt exempel på detta.



Europakonventionen är sedan 1995 svensk lag och tillämpas regelmässigt direkt i svenska domstolar. Detta innebär att svenska domstolar kan underkänna svensk lag om domstolen finner att lagen bryter mot Europakonvention. Skulle en lag däremot bryta mot svensk grundlag kan inget göras. Detta är en märklig och otillfredsställande ordning.

Vad innebär det att en svensk lag "bryter mot svensk grundlag"? Kan du ge något exempel på en sådan lag, så att vi har något mer konkret att resonera kring?



Om riksdagen stiftar lag i strid med bestämmelserna i regeringsformen, så är det varje domstols skyldighet att vägra tillämpa den stiftade lagen, varvid riksdagen rimligen måste rätta till felet. Jag kommer inte på något exempel på när detta skulle ha skett i modern tid, men om det skulle hända, så förefaller det bättre att lagen prövas redan i första instans, i stället för att den enskilde skall behöva driva sin sak till författningsdomstolen. I princip alla domar i lägre instans kan överklagas till HD, så jag ser ingen risk att en korrekt lag felaktigt skulle ogiltigförklaras av en trött tingsrätt.



Det går helt enkelt inte att lita på att våra folkvalda skyddar grundläggande mänskliga fri- och rättigheter.

Det håller jag helt med om, men jag anser inte att våra folkvalda har den uppgiften i dag, utan deras uppgift är endast att representera oss. Om en folkmajoritet väljer att avskaffa yttrandefriheten till förmån för gratis glass på lördagar, så är det de folkvaldas skyldighet att genomdriva det beslutet, grundlag hit eller grundlag dit. Vi har bestämmelser som skall förhindra att tillfälliga opinioner förändrar grundlagen på ett ogenomtänkt sätt, men det går inte att införa ett regelverk som en envis folkmajoritet förblir förbjuden att ändra på. En författningsdomstol måste antingen underställas riksdagen, varvid den blir ganska tandlös, eller också ger man den makt över riksdagen, och då är det inte demokrati längre.



Vi respekterar inte de mänskliga och de medborgerliga rättigheterna därför att vi är skyldiga att göra det enligt grundlag eller internationella konventioner, utan helt enkelt därför att en majoritet vill göra det. Den dag viljan inte finns kvar, då hjälper ingen författningsdomstol i världen för att ge konstgjord andning åt en död demokrati.

Alexander F
2006-03-26, 18:03
Eftersom jag skriver detta som svar på föregående skribents inlägg postar jag det i denna tråd även om den riktning delar av diskussionen har tagit kanske bäst hade passat i forumet för frågor som är ?off-topic?. Om jag någon gång uttrycker mig provocerande försäkrar jag att det inte är illasinnat.





SM5POR (2006-Mar-24)

Det finns bestämmelser i 2 kap. regeringsformen om hur lagar som berör medborgerliga rättigheter får stiftas, och i princip borde dessa kunna tolkas av vanlig domstol redan i dag, enligt den nämnda lagprövningsrätten. Innan jag förordar den ena eller andra lagändringen för att lösa problemet, så skulle jag vilja veta hur dagens regelverk fungerar i praktiken. Jag känner inte till många exempel; det enda jag kommer på just nu är målet där Mölndals tingsrätt underkände åklagarens hänvisning till förbudet mot politisk uniform för att stoppa nynazisternas bruk av hakkorset på sina klädespersedlar. Det målet fördes vad jag vet aldrig vidare till högre instans; åklagaren valde att satsa på åtal för hets mot folkgrupp i stället.



Att domstolar prövar lagars grundlagenlighet är mycket ovanligt. Fallet som du tar upp är det mest uppmärksammade fall där svenska domstolar uttryckligen har underlåtit att tillämpa en lag med hänvisning till att lagen uppenbart strider mot grundlagen. Hovrättens avgörande överklagades aldrig. Det finns dock ett mål, rörande förbudet i grundlagen mot retroaktiv skattelagstiftning, där det är omstritt vad Högsta domstolen egentligen menade och där vissa bedömare anser att domstolen vägrat tillämpa en lag med hänvisning till uppenbar grundlagsstridighet. Formuleringarna är något kryptiska. Det finns även andra fall där det inte råder enighet om huruvida de högsta rättsinstanserna har gjort en prövning av en lags grundlagsenlighet. Jag har inte haft möjlighet att nu göra en ordentlig utredning och en egen bedömning av frågan och kan mycket väl ha missat något väsentligt fall. Svenska domstolar är dock otvetydigt mycket återhållsamma med att vägra tillämpning av en lag på grund av uppenbar grundlagsstridighet och kanske i vissa fall ovilliga att öppet redovisa att så har skett. Kravet på uppenbarhet innebär, såvitt jag kan se, att felet i lagen skall stå klart bortom all diskussion. Det har naturligtvis varit riksdagens syfte med bestämmelsen att utrymmet för lagprövning skulle vara mycket begränsat. Regeln kan innebära ett skydd mot tillämpning av lagar med t.ex. felskrivningar och formella felaktigheter i utformningen eller tillkomstprocessen. Prejudikatsvärdet av fallet där lagen om förbud mot politiska uniformer prövades är begränsat eftersom det är ett hovrättsfall. Det är ju också en helt annan sak för en domstol att komma fram till att en gammal lag från 40-talet är uppenbart grundlagsstridig än göra samma bedömning när det gäller en nyare lag, som ju riksdagen bedömt förenlig med grundlagen då beslutet togs.



Om riksdagen stiftar lag i strid med bestämmelserna i regeringsformen, så är det varje domstols skyldighet att vägra tillämpa den stiftade lagen, varvid riksdagen rimligen måste rätta till felet. Jag kommer inte på något exempel på när detta skulle ha skett i modern tid, men om det skulle hända, så förefaller det bättre att lagen prövas redan i första instans, i stället för att den enskilde skall behöva driva sin sak till författningsdomstolen. I princip alla domar i lägre instans kan överklagas till HD, så jag ser ingen risk att en korrekt lag felaktigt skulle ogiltigförklaras av en trött tingsrätt.



Ja, men som jag ser det gör kravet på att felet i lagen skall vara uppenbart att någon reell prövning av grundlagsenligheten inte kan komma till stånd utom i rena undantagsfall. Anledningen till att jag tar upp frågan om en författningsdomstol är att en sådan skulle kunna pröva en lags grundlagsenlighet (utan något krav på uppenbart fel) generellt, utan anknytning till tillämpningen i ett enskilt fall. Detta är ju en uppgift Lagrådet idag har, om än bara i rådgivande funktion. En sådan generell prövning skulle naturligtvis även kunna göras av vanliga domstolar, men jag tror absolut att en specialiserad författningsdomstol är betydligt bättre skickad för uppgiften.



Riksdagen avskaffade lagen om förbud mot politiska uniformer efter hovrättsdomen.



Om en folkmajoritet väljer att avskaffa yttrandefriheten till förmån för gratis glass på lördagar, så är det de folkvaldas skyldighet att genomdriva det beslutet, grundlag hit eller grundlag dit. Vi har bestämmelser som skall förhindra att tillfälliga opinioner förändrar grundlagen på ett ogenomtänkt sätt, men det går inte att införa ett regelverk som en envis folkmajoritet förblir förbjuden att ändra på. En författningsdomstol måste antingen underställas riksdagen, varvid den blir ganska tandlös, eller också ger man den makt över riksdagen, och då är det inte demokrati längre.



Vad jag försökte säga med mitt tidigare inlägg var, bland annat, att de nuvarande aktuella grundlagsbestämmelsernas utformning till stor del har sin grund i principen om riksdagens suveränitet, men att genomslaget i praktiken för denna princip är överspelat. Detta bland annat på grund av att reell lagprövning i enskilda fall regelmässigt görs i domstolarna gentemot Europakonventionen och även EG-rätten (samt naturligtvis på grund av att av delar av riksdagens makt överförts till EU:s institutioner). Som ett välkänt exempel på denna lagprövning kan nämnas att Högsta domstolen nyligen i ?Åke Green-fallet? konstaterade att det inte var uppenbart att grundlagsskyddet för yttrandefriheten utgjorde hinder för att döma till ansvar enligt åtalet. Om domstolen endast hade haft att beakta den av riksdagen i demokratisk ordning beslutade lagen om hets mot folkgrupp och svensk grundlag hade domen blivit fällande. Nu bedömde domstolen emellertid att Europakonventionen lade hinder i vägen för en fällande dom varför åtalet ogillades. (Domstolen fann, just i detta fall, inte att lagtexten stred mot konventionen, men att den tillämpning som, enligt förarbetena, riksdagen avsett att lagen skulle få gjorde det. Domstolen vägrade inte att tillämpa lagen utan gjorde en fördragsenlig tolkning av dess innebörd.)



Om denna ordning innebär att det inte råder demokrati, borde inte Sverige då säga upp Europakonventionen för att återge makt till den svenska folkmajoriteten? Även om möjligheten att åberopa konventionen direkt inför svensk domstol och skyldigheten för domstolen att beakta konventionen skulle tas bort (regeln infördes 1995 i samband med EU-inträdet), kan Europadomstolen, om målet förs dit, döma ut skadestånd för konventionsbrott. Sverige har förbundit sig att följa konventionen och genomfört lagändringar efter fällande domar i Europadomstolen.



Min uppfattning om demokrati är att begreppet inte enbart innebär ett ovillkorligt och fullt genomslag för vilka idéer som helst en folkmajoritet kan tänkas ha. För att ta ett drastiskt exempel, tycker jag inte att ett samhälle där 51 % av befolkningen tar sig rätten att misshandla, förslava, urskillningslöst döda och förnedra den återstående delen av befolkningen kan betecknas som demokratiskt.



Avskräckande exempel på, såvitt jag har förstått, majoriteters beteenden är inte svåra att finna nära i tiden (om än inte beteenden efter regelrätta beslut i demokratiska former). Som exempel från förra årtiondet kan nämnas händelser i Rwanda och i delar av f.d. Jugoslavien.



Enligt min mening har de mest grundläggande mänskliga rättigheterna ett eget liv och är frikopplade från politiska beslut. De är en del av begreppet demokrati. Detta är naturligtvis en värdefråga. Jag för min del anser inte att värdet av en oinskränkt folksuveränitet är större än värdet av att ett skydd för grundläggande mänskliga rättigheter, oavsett vad folkmajoriteten (också om den är envis) anser. Med detta menar jag självklart inte att det därför oundgängligen behövs en författningsdomstol.



I Tyskland kom nazistpartiet till makten i fria och demokratiska val. Omfattande samhällsförändringar genomfördes i helt laglig ordning (med grundlagsändringar) eftersom fungerande spärrar saknades. Rättssystemet anpassade sig okritiskt. Jag menar att det är mycket farligt att tro att något liknande inte skulle kunna inträffa här. Grundlagsförändringar kan drivas igenom snabbt vid stora majoriteter.



Vi respekterar inte de mänskliga och de medborgerliga rättigheterna därför att vi är skyldiga att göra det enligt grundlag eller internationella konventioner, utan helt enkelt därför att en majoritet vill göra det. Den dag viljan inte finns kvar, då hjälper ingen författningsdomstol i världen för att ge konstgjord andning åt en död demokrati.



Nej, men den skulle eventuellt kunna rädda många liv och förhindra mycket lidande. Om man inte hårddrar frågan så mycket, skulle en sådan domstol, eventuellt i kombination med striktare regler för beslut som rör mänskliga rättigheter, kunna utgöra ett skydd mot t.ex. genomförandet av dåligt utredda, ogenomtänkta och oproportionerligt långtgående övervakningsåtgärder (åtgärder som dessutom kan komma att användas i helt andra syften än de ursprungligen åsyftade och redovisade). Den skulle kunna sätta gränser ("hit men inte längre") för utvecklingen mot ett samhälle där individens rätt till privatliv saknar värde.



Avslutningsvis vill jag säga att det svaga intresset för och det direkta motståndet mot ett starkt konstitutionellt skydd för mänskliga rättigheter i Sverige delvis skulle kunna ha sin förklaring i att vi under lång tid sluppit ifrån diktatoriska regimer och ockupationer av främmande makt. Det är lätt att tro det inte kan gå ordentligt snett här landet. ?Sådant händer bara andra?. Det är naturligtvis en enorm gradskillnad mellan en del av exemplen ovan och de nu omdebatterade inskränkningarna i mänskliga fri- och rättigheter. Min gissning (förhoppningsvis felaktig) är att majoriteten av svenska folket är positiva till förändringarna. Vid en riktigt allvarlig kris skulle stödet för mycket långtgående repression och kontroll av oskyldiga kunna bli enormt. Det är då skyddet som mest behövs. Rädsla kan förblinda rejält.

John Nilsson
2006-03-27, 00:55
SM5POR (2006-Mar-24)En författningsdomstol måste antingen underställas riksdagen, varvid den blir ganska tandlös, eller också ger man den makt över riksdagen, och då är det inte demokrati längre.



Att författningsdomstolen ges makt över riksdagen i en fråga betyder inte att den har makt över riksdagen i alla frågor. Makten att godkänna eller fälla en lag innebär t.ex. inte makten att föreslå och stifta lagar. Snarare handlar det om ansvarsfördelning. Författningsdomstolen representerar den majoriteten som drev igenom grundlagen medans riksdagen representerar den majoritet som vill kringgå den.

SM5POR
2006-03-27, 02:10
Alexander F (2006-Mar-26)Fallet som du tar upp är det mest uppmärksammade fall där svenska domstolar uttryckligen har underlåtit att tillämpa en lag med hänvisning till att lagen uppenbart strider mot grundlagen.

Jag har inte läst själva domen, och vet inte vilka domskäl som anfördes, men jag ifrågasätter påståendet att domstolen underkände hela lagen som sådan. Enligt min mening underkändes bara åklagarens ensidiga användning av lagen mot just nazistiska klädesemblem, samtidigt som ingen övervägde att beivra vare sig moderaters eller vänsterpartisters symboler på rockslagen. Man kan visst ha ett generellt förbud mot att bära uniform vid politiska demonstrationer, så länge lagen inte fäster något avseende vid vilken åsikt uniformen representerar.



Det är ju också en helt annan sak för en domstol att komma fram till att en gammal lag från 40-talet är uppenbart grundlagsstridig än göra samma bedömning när det gäller en nyare lag, som ju riksdagen bedömt förenlig med grundlagen då beslutet togs.

Uniformsförbudet tillkom ursprungligen 1933, men den sist gällande versionen av lagen antogs 1947 (och upphävdes 2002). Den infördes alltså i enlighet med 1809 års regeringsform, som 1974 ersattes med den nuvarande regeringsformen. I 1974 års övergångsbestämmelser står:



6. Äldre författning eller föreskrift äger fortsatt giltighet utan hinder av att den icke har tillkommit i den ordning som skulle ha iakttagits vid tillämpning av denna regeringsform. Bemyndigande, som har beslutats av Konungen och riksdagen gemensamt eller av riksdagen ensam, får utnyttjas även efter den under 1 angivna tidpunkten, tills riksdagen bestämmer annorlunda.

1976 ändrades regeringsformen på nytt, varvid i stort sett samma övergångsbestämmelse upprepades:



5. Äldre författning eller föreskrift äger fortsatt giltighet utan hinder av att den icke har tillkommit i den ordning som skulle ha iakttagits vid tillämpning av regeringsformen i dess nya lydelse.

Bestämmelserna i 2 kap. regeringsformen till skydd för medborgerliga fri- och rättigheter begränsar alltså inte giltigheten hos redan införda lagar, utan reglerar endast riksdagens befogenheter att stifta nya lagar på dessa områden.



Riksdagen avskaffade lagen om förbud mot politiska uniformer efter hovrättsdomen.

Ja, 2002, långt efter domen i Mölndal, som en del i ett paket med flera lagändringar rörande hets mot folkgrupp, där den senare bestämmelsen utökades för att även gälla offentligt brukande av rasistiska symboler (den äldre regleringen handlade primärt om yttranden i tal och skrift). Uniformsförbudet avskaffades därför att det inte längre ansågs fylla någon funktion, inte för att det stred mot grundlagen (även om somliga hade hävdat att det gjorde det).



Och varför anser jag att ett åsiktsneutralt uniformsförbud inte torde strida mot grundlagen, ens om det skulle införas i dag? Så här lyder 2 kap. 13 § tredje stycket regeringsformen:



Som begränsning av yttrandefriheten och informationsfriheten anses icke meddelande av föreskrifter som utan avseende på yttrandes innehåll närmare reglerar visst sätt att sprida eller mottaga yttranden.

En uniform är för mig just ett "visst sätt att sprida yttranden", varvid uniformens precisa utformning och emblem utgör yttrandets "innehåll". Man kan mycket väl förbjuda bärandet av fem meter höga demonstrationsplakat på allmän plats. Man får bara inte begränsa förbudet till fem meter höga demonstrationsplakat som det står "ned med regeringen" på.



Ett förbud mot rasistiska symboler utgör däremot en uppenbar begränsning av yttrandefriheten. Huruvida förbudet dessutom strider mot grundlagen beror på omständigheter som jag inte utvecklar här.



Om domstolen endast hade haft att beakta den av riksdagen i demokratisk ordning beslutade lagen om hets mot folkgrupp och svensk grundlag hade domen blivit fällande. Nu bedömde domstolen emellertid att Europakonventionen lade hinder i vägen för en fällande dom varför åtalet ogillades. (Domstolen fann, just i detta fall, inte att lagtexten stred mot konventionen, men att den tillämpning som, enligt förarbetena, riksdagen avsett att lagen skulle få gjorde det. Domstolen vägrade inte att tillämpa lagen utan gjorde en fördragsenlig tolkning av dess innebörd.)

Sverige har väl frivilligt anslutit sig till Europakonventionen, genom beslut i Sveriges riksdag? I så fall är det helt i sin ordning att svensk domstol också tolkar konventionens innebörd. Omedelbart efter HD:s utslag i Green-målet fann en hovrätt att en text med liknande innebörd som spritts på en svensk skola också måste frias med hänvisning till Europakonventionen, på samma sätt utan att därmed ogiltigförklara den svenska lagen.



Min uppfattning om demokrati är att begreppet inte enbart innebär ett ovillkorligt och fullt genomslag för vilka idéer som helst en folkmajoritet kan tänkas ha. För att ta ett drastiskt exempel, tycker jag inte att ett samhälle där 51 % av befolkningen tar sig rätten att misshandla, förslava, urskillningslöst döda och förnedra den återstående delen av befolkningen kan betecknas som demokratiskt.

Samhällen bör inte enbart vara demokratiska; de bör vara trevliga att leva i också. Ordet "demokratiskt" är inte synonymt med "trevligt", för i så fall skulle en upplyst despoti kunna kallas en "demokrati" utan att man har ett enda allmänt val.



Enligt min mening utgör en demokrati det bästa försvaret av ett trevligt samhälle, i jämförelse med andra styrelseskick. Det är inte demokratin i sig som gör samhället trevligt, utan det gemensamma intresset hos folket av att upprätthålla ett trevligt samhälle. Detta intresse förverkligas genom utövandet av den allmänna rösträtten.



Ett samhälle där folket struntar i politiken och låter en författningsdomstol bestämma vilka rättigheter de skall ha förtjänar inte att kallas demokratiskt, även om det visst kan vara ganska trevligt det också.



Enligt min mening har de mest grundläggande mänskliga rättigheterna ett eget liv och är frikopplade från politiska beslut.

Inrättandet av en författningsdomstol är ett politiskt beslut. Domstolen måste döma enligt en författning beslutad av politiker. Det står dig och mig fritt att sätta våra grundläggande mänskliga rättigheter över politiken, men då kan vi inte samtidigt vända oss till våra politiker och begära att de skall beskydda samma rättigheter gentemot alla andra beslut de fattar.



I Tyskland kom nazistpartiet till makten i fria och demokratiska val. Omfattande samhällsförändringar genomfördes i helt laglig ordning (med grundlagsändringar) eftersom fungerande spärrar saknades. Rättssystemet anpassade sig okritiskt.

Efter den misslyckade ölhallskuppen antog nazistpartiet legalitetsprincipen, dvs strategin att erövra regeringsmakten på formellt laglig väg i stället för genom våld. De lyckades tack vare en kombination av effektiv propaganda, militärisk partidisciplin och parlamentarisk obstruktion (genom att ideligen marschera ut från riksdagen och tvinga fram nyval på nyval). Det liknade vad jag förstår rätt mycket hur mötesobstruktörer agerar i ideella föreningar idag, genom att delta på årsmöten, kräva ordförandens avgång och sluten omröstning i var och varannan fråga, till dess att övriga deltagare har tröttnat och gått hem. Det var inte demokrati som förde nazisterna till makten; det var politisk utmattning.



Huruvida Hitler efter sitt makttillträde genomförde sina lagändringar i grundlagsenlig ordning kan jag inte bedöma, men jag betvivlar att en författningsdomstol skulle ha haft särskilt mycket att sätta emot. Det var inte bara grundlagen som saknade spärrar mot det som skedde, utan hela nationen.



Jag menar att det är mycket farligt att tro att något liknande inte skulle kunna inträffa här. Grundlagsförändringar kan drivas igenom snabbt vid stora majoriteter.

Vad som är ännu farligare är att tro att nästa politiska katastrof kommer att likna den förra i tillvägagångssätt eller syfte. Tyskland har fått en ny författning och en författningsdomstol, men om det formellt förhindrar att tyska riksdagen på nytt avskaffar demokratin, då innebär det ett omyndigförklarande av det tyska folket, som alltså inte är herre ens i sitt eget hus.



Dagens nazister saknar säte i tyska riksdagen, men de saknar inte politiskt inflytande, och de har sannolikt betydligt större stöd bland väljarna än vad deras sympatisörer i Sverige åtnjuter. Om man låter dem delta på samma villkor som alla andra, då avslöjar de sig som inkompetenta medan de ännu är små (jfr Ny Demokrati). I annat fall kan de växa sig stora i det fördolda och bli riktigt farliga, kanske med hjälp av våld och allmänna upplopp. Hur många stridsvagnar krävs det för att slå ut en författningsdomstol?



Avslutningsvis vill jag säga att det svaga intresset för och det direkta motståndet mot ett starkt konstitutionellt skydd för mänskliga rättigheter i Sverige delvis skulle kunna ha sin förklaring i att vi under lång tid sluppit ifrån diktatoriska regimer och ockupationer av främmande makt. Det är lätt att tro det inte kan gå ordentligt snett här landet.

Det är en möjlig förklaring. En annan förklaring är att vi ogärna vill ändra på ett system som erfarenhetsmässigt har fungerat bra för oss. Den författningsdomstol som Tyskland fick efter 1945 har inte visat att den skulle ha förhindrat andra världskriget om den existerat 1933.



Att kopiera ett i praktiken oprövat regelverk som valts av flera andra länder känns som att installera ett och samma operativsystem (Microsoft Windows) på alla datorer för att undvika att något oupptäckt säkerhetshål i ett udda system man själv utvecklat slår ut den egna datorn. Biologer brukar påtala vikten av att inte odla exakt samma klonade gröda över hela världen, utan låta arterna variera så mycket som möjligt för att undvika att en växtsjukdom slår ut allt jordbruk samtidigt. Monokulturer är aldrig bra, vare sig i jordbruket, på våra datorer, eller i politiken. En framkallad mångfald erbjuder dock inte automatiskt någon lösning om man inte dessutom förstår hur systemen fungerar och samverkar inbördes. Därför tar jag ganska lätt på argumentet "alla andra gör så"; jag vill veta varför den lösning jag valt hittills inte skulle vara bra.

SM5POR
2006-03-27, 02:46
John Nilsson (2006-Mar-27)Att författningsdomstolen ges makt över riksdagen i en fråga betyder inte att den har makt över riksdagen i alla frågor. Makten att godkänna eller fälla en lag innebär t.ex. inte makten att föreslå och stifta lagar. Snarare handlar det om ansvarsfördelning. Författningsdomstolen representerar den majoriteten som drev igenom grundlagen medans riksdagen representerar den majoritet som vill kringgå den.

I den situation du beskriver är författningsdomstolen underställd riksdagen, om än med tidsfördröjning. Det skiljer sig i princip inte mycket från regeln att det för grundlagsändring krävs två likalydande beslut med ett riksdagsval emellan. Man kan ha både likalydande beslut och författningsdomstol, men det innebär bara hängslen och livrem, så att radikala förändringar tar ännu längre tid.



De folkvalda saknar naturligt nog ofta juridisk kompetens, men det är därför den har Lagrådet till hjälp. Också regeringen utgörs normalt av folkvalda. När nu regeringen i allt högre grad väljer att bortse från Lagrådets invändningar, borde inte riksdagens ledamöter då själva dra i nödbromsen och stoppa de kritiserade lagförslagen? Där är förstås problemet att riksdagsmajoriteten ofta stöder regeringen ändå, vilket jag anser är ett uttryck för bristande civilkurage.



Vi har dock de riksdagsledamöter vi själva väljer, och kanske representerar de även väljarnas okunskap om och ointresse för konstitutionella frågor. Kanske är gratis glass på lördagarna för de flesta trots allt viktigare än yttrandefrihet. Att då helt frånta väljarna befogenheten att rösta bort yttrandefriheten är en dålig lösning. Att skjuta upp beslutet på procedurell väg, så att väljarna inte kan rösta bort sin egen yttrandefrihet men väl sina barns, tycks mig rentav som en sämre lösning, för då tillåts de fatta beslut som de inte omedelbart får uppleva konsekvenserna av.



Det viktiga är inte huruvida rättighetsskyddet kallas "demokrati", "författningsdomstol", "lagprövningsrätt" eller "bindande konvention", utan jag vill veta hur skyddet konkret fungerar i praktiken, alternativt är tänkt att fungera.



Jag är intresserad av konstitutionella frågor, och jag vill behålla mitt väljarinflytande över all lagstiftning, även sådana lagar som rör de grundläggande fri- och rättigheterna. Då kan jag inte samtidigt neka alla andra väljare detta inflytande, bara för att de skulle vara mindre intresserade än jag.

Alexander F
2006-03-27, 16:38
SM5POR (2006-Mar-27)

Jag har inte läst själva domen, och vet inte vilka domskäl som anfördes, men jag ifrågasätter påståendet att domstolen underkände hela lagen som sådan. Enligt min mening underkändes bara åklagarens ensidiga användning av lagen mot just nazistiska klädesemblem, samtidigt som ingen övervägde att beivra vare sig moderaters eller vänsterpartisters symboler på rockslagen. Man kan visst ha ett generellt förbud mot att bära uniform vid politiska demonstrationer, så länge lagen inte fäster något avseende vid vilken åsikt uniformen representerar.





Hovrätten vägrade att tillämpa lagen om förbud mot politiska uniformer. Domstolen fann fann att syftet med lagen var att motverka hot mot allmän ordning och säkerhet, vilket är en grund på vilken yttrandefriheten får begränsas. Vidare menade hovrätten att lagens ordalydelse inte lämnade något utrymme för att tillämpa lagen endast i de fall då bärandet av förbjudna persedlar utgjorde ett hot mot allmän ordning och säkerhet. Lagen förbjöd även t.ex. riksdagspartiernas fredliga valarbetare att bära armbindel. Enligt hovrätten stred lagen därför uppenbart mot skyddet fo¨r yttrandefriheten i regeringsformen. Jag har inte tillgång till domen nu och kan inte återge de exakta formuleringarna. Angående vad du i övrigt skriver om denna lag kan jag bara konstatera att du och hovrätten har olika uppfattningar om lagens grundlagsenlighet. Jag vill dock poängtera att en lag naturligtvis kan strida mot nu gällande grundlag även om den tillkommit vid en tidpunkt då andra bestämmelser rådde. De övergångsbestämmelser som du tar upp, klargör att lagar som tillkommit innan grundlagsändringen naturligtvis inte blir ogiltiga därför att det sätt på vilket de tillkommit (enligt de gamla reglerna) inte längre gäller vid stiftandet av nya lagar enligt den nya regeringsformens regler.



Sverige har väl frivilligt anslutit sig till Europakonventionen, genom beslut i Sveriges riksdag? I så fall är det helt i sin ordning att svensk domstol också tolkar konventionens innebörd. Omedelbart efter HD:s utslag i Green-målet fann en hovrätt att en text med liknande innebörd som spritts på en svensk skola också måste frias med hänvisning till Europakonventionen, på samma sätt utan att därmed ogiltigförklara den svenska lagen.





Vad jag, gång på gång, försöker säga är att domstolarna kan och är skyldiga att vägra tillämpa svensk lag om domstolen finner att lagen strider mot Europakonventionen eller EG-rätten. Detta utan att konflikten mellan lagarna behöver vara uppenbar. Att HD just i detta fall fann att någon verklig lagkonflikt inte förelåg, eftersom ordet ?missaktning? i lagtexten inte har en tillräckligt entydig innebörd, ändrar inte detta faktum. (Jag valde ?Åke Green-Fallet? som ett exempel därför att det är ett allmänt känt fall samt därför att det illustrerar hur domstolen först prövar frågan om grundlagsenlighet, med kravet på uppenbarhet, och därefter, utan något krav på uppenbarhet, prövar lagen gentemot Europakonventionen.) I praktiken är skillnaden mellan vad HD gjorde och att vägra tillämpa lagen inte så stor på grund av förarbetenas mycket starka ställning som rättskälla i Sverige (förarbetena anses uttrycka lagstiftarens, d.v.s. folkets vilja, varför domstolarna så långt det är möjligt följer denna vilja). HD fann att vad våra folkvalda, enligt förarbetena, hade menat med ?missaktning? stred mot Europakonventionen. Denna betydelse av ordet framgick dock inte av lagtexten vilket medförde att HD ?slapp? att formellt underkänna lagen. Det viktiga för den principiella diskussionen är att domstolen bortsåg från vad riksdagen ville åstadkomma. Även detta fall, som inskränkte sig till en konventionsenlig lagtolkning, visar att domstolarna redan idag, i vissa begränsade frågor, har stor makt att sätta sig över riksdagen. (Jag kan för övrigt nämna att Riksåklagaren i sitt överklagande till HD av målet med flygbladen på skolan frågar sig om inte en verklig lagkonflikt föreligger om hovrättens dom skulle stå sig. Vi får se vad som händer.)



Jag kan inte se vari den principiella skillnaden skulle bestå mellan att riksdagen beslutat att ansluta Sverige till Europakonventionen samt att ge domstolarna makt att vägra tillämpa lagar som strider mot konventionen och ett eventuellt beslut om att utöka lagprövningsrätten gentemotmot grundlagen/inrätta en författningsdomstol. I båda fallen avhänder sig riksdagen makt till domstolar.





Huruvida Hitler efter sitt makttillträde genomförde sina lagändringar i grundlagsenlig ordning kan jag inte bedöma, men jag betvivlar att en författningsdomstol skulle ha haft särskilt mycket att sätta emot. Det var inte bara grundlagen som saknade spärrar mot det som skedde, utan hela nationen.





Precis. Just på grund av att ett helt folk (i vart fall till största delen) kan förlora spärrarna menar jag att det är viktigt med ett starkt skydd för de mänskliga rättigheterna. Vilken betydelse en författningsdomstol skulle ha haft i detta fall kan vi naturligtvis endast spekulera om. Detsamma gäller vilken betydelse en författningsdomstol skulle kunna ha i Sverige i framtiden. Jag är inte helt övertygad om att just detta är den optimala lösningen för att ge ett förstärkt skydd för de mänskliga rättigheterna. Jag framkastade idén för diskussion. Däremot är jag övertygad om att ett förstärkt konstitutionellt rättighetsskydd i någon form är påkallat. Oavsett hur ett sådant förstärkt skydd utformas kan det naturligtvis inte vara en garanti för någonting. Det skulle dock kunna vara av avgörande betydelse.



Vad som är ännu farligare är att tro att nästa politiska katastrof kommer att likna den förra i tillvägagångssätt eller syfte.





Håller helt med om att det är farligt att endast se risken att i historiska händelser upprepar sig (mer eller mindre). Vad som helst kan hända, saker som vi inte i fantasin kan föreställa oss. Faran är att varningsklockorna inte ringer eftersom det inte finns någon historisk händelse som kan fungera som jämförelse.



Tyskland har fått en ny författning och en författningsdomstol, men om det formellt förhindrar att tyska riksdagen på nytt avskaffar demokratin, då innebär det ett omyndigförklarande av det tyska folket, som alltså inte är herre ens i sitt eget hus.





Nej, tyskarna är inte herrar i sitt eget hus. Inte helt fullt ut. Det gäller oss själva också, bland annat eftersom domstolarna kan vägra att tillämpa svensk lag som strider mot Europakonventionen. Så skall det vara. Det är min bestämda uppfattning.



Jag sätter mycket större värde på att avstå en liten bit makt till kontrollmekanismer som skulle kunna förhindra t.ex. folkmord, än att till varje pris hålla fast vid en ?helig princip? om folkmajoritetens totala, oinskränkta och okränkbara suveränitet. Jag ser principen om majoritetsstyre som en viktig dominerande princip men det finns även andra viktiga principer mot vilken den måste balanseras. Såvitt jag kan se skulle en person som helt lever efter ?den heliga principen? och som har en stark och äkta övertygelse om det felaktiga i folkmord kunna resonera på följande sätt.





?Nu när gängse metoder som t.ex. opinionsbildning inte längre kan förhindra ett folkmord, då skall det ske eftersom det är majoritetens vilja. Jag kan fortsätta att argumentera trots hopplösa odds. Jag kan inte gömma min syster, som uppfyller kriterierna för att bli dödad, eftersom jag då obstruerar folkets vilja som naturligtvis enligt mina principer går före allt annat.?





Jag kan se ett antal andra sätt på vilket en sådan person i denna situation skulle kunna resonera. Alla framstår som skrämmande. Rätta mig om jag har fel. - Någon.

John Nilsson
2006-03-28, 23:18
Alexander F (2006-Mar-27)Jag kan se ett antal andra sätt på vilket en sådan person i denna situation skulle kunna resonera. Alla framstår som skrämmande. Rätta mig om jag har fel. - Någon.Jag kan inte gömma min syster, som uppfyller kriterierna för att bli dödad, eftersom jag då obstruerar folkets vilja som naturligtvis enligt mina principer går före allt annat.”



Oavsett hur en person resonerar kring hur gruppen bör fungera så repersenterar han alltid sina egna intressen först. Alltså kan man mycket väl "gömma sin syster" även om man tycker det är rätt att gruppen går efter andras systrar.

Henrik Rydberg
2006-03-28, 23:29
För att upprätthålla en lag krävs det lojalitet till lagen. Det måste finnas personer

poliser och jurister som är villiga att "försvara lagen".

Den totalt icke populistiska lagen är omöjlig.

Om en lag är imot vad majoriteten tycker bör den avskaffas. Har svenska folket fel så är det upp till FN att vidta "nödvändiga åtgärder" för att försvara mänskliga rättigheter.



Vad vi menar med demokrati.

Direktval är 1:hands demokrati. (till riksdag eller en folkomröstning)

Parlamentalism är 2:hands demokrati

(en kompromis mellan demokrati och effektivitet)

Det juridiska sysstemet måste betraktas som 3:hands demokrati

(Effektivare än parlamentalis men också mindre demokratsk).



För att hindra att Politiker går bakom ryggen på medborgarna så skulle man kräva en folkomröstning för att få ändra grundlagen. Detta förslag ger medborgarna veto rätt i grundlagsfrågor.