handdator

Visa fullständig version : Kandidat, Partiledare, vice partiledare och partisekreterare: Mattias Bjärnemalm


Mötespresidiet
2016-03-15, 11:38
Mattias BjärnemalmKandiderar till Vice Partiledare.

https://forum.piratpartiet.se/misc.php?do=kandidatbild&bildid=782

Ålder: 36
Bostadsort: Bryssel/Malmö
Yrke: Sakpolitisk expert kring nätpolitik för den gröna gruppen i Europaparlamentet
Fritidsintressen: brädspel, slipsar, öl och att svara på frågor
blogg: mab.nu


Texten nedan är en återgivning av den kandidatförklaring jag skrivit på min blogg (http://mab.nu/2016/03/13/min-kandidatur-som-vice-partiledare-for-piratpartiet/).

Jag (https://sv.wikipedia.org/wiki/Mattias_Bj%C3%A4rnemalm) har, efter en hel del självrannsakan och överväganden, tackat ja till att kandidera som vice partiledare för piratpartiet (http://www.piratpartiet.se/rapport-fran-valberedningen-2016-03-09/). Jag inser att för mig som jobbar utanför Sverige innebär en sådan roll en del utmaningar, men jag har kommit fram till att jag trots det nog kan vara till nytta för partiet i den rollen och därför bestämde jag mig för att ställa mig till valberedningens förfogande. Och jag hoppas innerligt att jag blir en del av deras förslag. Det här inlägget handlar om min bakgrund i partiet som lett fram till att jag bestämt mig för att kandidera, vilka utmaningar jag ser för partiet och vad jag tror jag kan tillföra till partiet som vice partiledare.

Min bakgrund i partiet
Jag skrev redan 2008 om hur jag hamnade i piratpartiet (http://mab.nu/2008/11/25/min-kandidatur/) i samband med min kandidatur till vår EU-lista inför valet 2009 (http://mab.nu/2008/11/18/eu-valet/). Så som ett hommage till kopieringskulturen kopierar jag därför en kort bit av det inlägget rakt av:
Piratpartiet då?
När piratpartiet startades var jag ganska skeptisk till det hela. Inte till fildelningsfrågan, för ända sedan den ändring av upphovsrätten som skedde 2005 hade jag varit övertygad om att något måste göras åt lobbyns framfart på området. Jag var inte heller skeptisk till att partiet endast fokuserade (http://mab.nu/2008/10/27/fokuspartier/) på tre frågeområden. Som statsvetare ansåg jag det snarare som ett strategist smart drag för att kunna samla folk bakom en politisk idé utan att tvingas relatera till en i mycket förlegad höger-vänster dikotomi. Det jag däremot var skeptisk till var om partiets organisation skulle fungera. Som i alla nya partier fanns det vissa interna personmotsättningar, och de tidigaste versionerna av principprogram innehöll ett antal barnsjukdomar.
Men efter att ha följt partiets framväxt under ett par månader beslöt jag mig för att jag var beredd att satsa på partiet. Jag blev medlem den 24:e april 2006 och sedan ganska snabbt ansvarig för Skånes södra valkrets. Mitt fokus låg dock på att bygga upp en fungerande organisation i Lund inför valet, vilket jag nog får hävda lyckades väldigt bra.
Sommaren 2006 flyttade jag upp till Uppsala för att fortsätta mina studier där. Samtidigt så blev jag inplockad i partiets partiledning i rollen som partiorganisatör. Under valrörelsen innebar den posten mestadels praktiskt stöd till de valkrets- och kommunansvariga som behövde hjälp med valsedelsdistributionen, men efter valet övergick rollen till att främst se över möjligheter för organisationsutveckling inom partiet.
Sedan det inlägget skrevs har en hel del hänt för både piratpartiet och min egen del. Ungdomsförbundet (http://ungpirat.se/) som jag startade upp i december 2006 som en del av mitt arbete som partiorganisatör växte (http://mab.nu/2007/12/16/ung-pirat-fyller-ett-ar/) sig stort och självständigt, vi vann ett EU-val och vi förlorade ett annat. Jag lämnade rollen som partiorganisatör i protest mot hur vår grundare ledde partiet (http://mab.nu/2009/01/03/nytt-ar/) och efter en vända som kontroversiell valberedare (http://mab.nu/2010/04/26/valberedning-arsmote-och-christian-engstrom/) hamnade jag ett par år senare i partistyrelsen (https://emilisberg.wordpress.com/2012/01/30/piratpartiets-styrelse-version-2012/) tillsammans med honom där jag försökte navigera partiet genom vårt breddningsarbete (http://fridholm.net/2011/07/29/dags-for-en-ny-mitt-i-svensk-politik/) samtidigt som jag jobbade i Bryssel som kanslischef åt en av våra EU-parlamentariker (http://press.piratpartiet.se/2009/11/13/amelia-andersdotter-anstaller-mattias-bjarnemalm-som-kanslichef/). I den rollen hjälpte jag till att grunda Young Pirates of Europe (https://young-pirates.eu/) och European Pirate Party (http://europeanpirateparty.eu/) (där jag ingår i styrelsen (http://www.piratpartiet.se/wp-content/uploads/4.3_PPEUochnomineringtilldessstyrelse.pdf)). Jag har sedan tagit en andra vända i valberedningen, och slutligen har jag fungerat som talesperson för partiet. Först för utrikespolitik och sedan ett halvår tillbaks för nätpolitik.


Kort sagt har jag under väldigt många år gjorde det mesta som går att göra inom partiet.


Partiets utmaningar

Piratpartiet står inför vår största utmaning sedan 2010 (http://mab.nu/2010/01/10/piratpartiet-kommer-forandra-varlden-forr-eller-senare/). Utan politiska mandat och utan en fildelningsfråga (http://mab.nu/2009/01/21/upphovsrattsproblematiken-ar-storre-an-fildelningsfragan/) att hänga upp vår verksamhet på behöver vi visa att vi fortfarande är relevanta i politiken (http://mab.nu/2009/08/03/piratpartiet-ar-har-for-att-stanna/). Vi behöver bygga upp en ny partistruktur som utgår ifrån de resurser vi har i dagsläget, och vi behöver spika en plan om hur vi ska lyckas återta rollen som det självklara partiet att vända sig till för den som är intresserad av digitala samhällsfrågor (http://mab.nu/2008/12/15/piratpartiets-ideologi-tre-pastaenden/). Och vi behöver göra det på ett sätt som inte skapar splittring och osämja internt. Samtidigt som vi måste vara medvetna att alla val vi gör om var vi är på väg kommer göra en del missnöjda.
Inget av det är dock något oöverstigligt hinder. Med nya stadgar antagna som slagit ihop ledning och styrelse igen kan vi kraftsamla våra resurser i kärnan av partiet och komma närmre den modell för internkommunikation vi hade före 2010 (http://mab.nu/2010/01/15/piratpartiets-kommunikationskanaler-en-historisk-tillbakablick/) där i princip alla funktionärer stod i direkt kontakt med alla andra funktionärer. Jag kommer givetvis göra mitt för att bidra till det genom att se till att finnas tillgänglig när och var våra aktiva behöver det. Och jag kommer arbeta för att vi ska använda kommunikationsvägar som maximerar utbytet inom partiet.


När det gäller partiets inriktning tror jag vi har ett utmärkt läge att analysera vad som gått rätt och fel i den breddning som partiet genomgått sedan grunden 2006. Sedan bör vi gå vidare med att se över hur vi kan renodla de positiva vinsterna från breddningen från de negativa, samt formulera en plan för hur vi strukturerar upp arbetet framöver.


Tittar man på vår breddning kan man enkelt se tre faser. Den första fasen är 2006 till 2011. Under de åren var partiet formellt emot alla former av breddning och vågmästarstrategin var vår rättesnöre för hur vi skulle fungera i alla frågor utanför vårt fokus (http://mab.nu/2008/10/27/fokuspartier/). Samtidigt skedde en hel del breddning ändå. Tolkningar av principprogrammet kring nya frågor, och insikter om kopplingen mellan partiets grundvärderingar och de mänskliga rättigheterna (http://mab.nu/2008/01/03/vilket-informationssamhalle-vill-vi-ha/) skedde trots, eller kanske på grund av, våra envisa hänvisningar till vårt på den tiden ganska tunna principprogram (http://mab.nu/2008/12/12/kan-man-ifragasatta-piratpartiet/).


Den andra fasen inleddes på allvar efter riksdagsvalet 2010 och pågick fram till och med hösten 2013. Vi bestämde oss för att partiet behövde breddas, och vi arbetade fram en struktur för hur det skulle ske. Arbetet skedde uppifrån under överseende från ledning och styrelse, och det centrala i arbetet var framtagandet av ett nytt och i grunden reviderat principprogram (http://www.piratpartiet.se/politik/partiprogram/1-varldsbild-och-principer-principprogram/) (version 4.0 (https://sv.wikisource.org/wiki/Piratpartiets_principprogram)) vilket antogs. Parallellt öppnade vi upp för sakpolitiska ställningstaganden utanför principprogrammet (http://breddning.piratpartiet.se/process/) som styrelsen sedan fick i uppdrag att sammanfoga i sakpolitiska program och koppla till våra principer. Men medan principprogrammet arbetades fram centralt med enorma mängder input från medlemmarna och jämkningar kring formuleringar för att alla grupperingar inom partiet skulle känna sig inkluderade togs sakpolitiken fram både genom enskilda medlemmars motioner och genom motioner från styrelsen. Och diskussioner kring ställningstaganden uppstod inte sällan först på de möten där vi fattade beslut i frågan oaktat den breddningsblogg (http://breddning.piratpartiet.se/) som vi försökte använda som ett nav i arbetet.


Den tredje fasen tog vid efter valen 2014 och är en fortsättning av det planlösa antagandet av nya frågor på medlemsmötena, men helt utan försök till central ledning och riktning.


Jag var själv en av de som satt i styrelsen under den andra fasen ovan och var med och arbetade fram processen för hur vi skulle bredda partiets politik, men jag är idag tveksam till om vi valde rätt metod. Med facit i hand tror jag det är ganska uppenbart för de flesta att det principprogram som arbetades fram är genuint förankrat i partiet, och tydligt visar den bredd partiet har, medan de sakpolitiska ställningstagandena spretar från högt till lågt och till mycket har blivit en julgran där alla fått häng upp just sin favoritfråga utan större tanke kring helheten. Samtidigt har sakfrågorna i våra interna diskussioner, och till viss del i extern kommunikation trängt undan våra principer, och det stenhårda fokus på digitala frågor som tjänade partiet så väl under våra första år är till stor del borta idag.


Vad kan jag tillföra till partiet?


Jag skulle vilja sammanfatta vad jag kan bidra med till tre områden; politiskt fokus, organisatoriskt minne samt extern kommunikation.


Det politiska fokuset är lättförklarat. Jag kan hjälpa oss att återfå fokuset på de digitala samhällsfrågorna. Det är vad jag jobbar med (http://www.greens-efa.eu/36-details/bjaernemalm-mattias-400.html) i EU till vardags, och det är där jag har mitt nätverk. I Sverige och utanför. Jag kan hjälpa till att plocka upp dagsfärska politiska frågor kring teknik och samhälle innan de hamnat på den politiska kartan i Sverige och se till att partiet är först på bollen, och på så sätt göra oss relevanta som ett teknikoptimistiskt framtidsparti. Jag kan även fungera som en länk till övriga piratpartier i Europa och länka deras framgångar och erfarenheter till oss. Jag tänker främst på Island, där jag är i regelbunden kontakt med vårt isländska systerparti och personlig vän med ett flertal av deras framträdande medlemmar, men även på andra länder där piraterna har haft framgångar så som Tjeckien, Luxemburg, Slovenien och Tyskland.


När det gäller det organisatoriska minnet handlar det främst om en detaljerad kunskap om partiets inre angelägenheter, beslut och dispyter ända sedan grundandet 2006 fram till idag. Jag har sett styrelser och partiledare komma och gå, och jag har sett vad som fungerar och vad som inte fungerar när det gäller hur vi bygger upp vår verksamhet. Den kunskapen ser jag som väldigt värdefull när det gäller för oss att ta oss an framtiden.


Sist men inte minst vill jag lyfta fram extern kommunikation. Jag har ett brett kontaktnät bland experter, politiker och journalister i Sverige som sysslar med informationspolitik. Och även om mitt namn inte är känt i breda kretsar utanför partiet idag så är jag vid det här laget så pass medievan från att ha deltagit i ett otal valkampanjer och företrätt partiet, vårt ungdomsförbund och andra organisationer under många års tid att jag utan tvekan kommer upplevas som trovärdig när partiet behöver att jag tar en politisk debatt eller deltar i ett politiskt samtal. Jag är snabbtänkt, vältalig, argumentaktiv och stundom till och med rolig när jag får chansen.


Så jag hoppas att du, genom att rösta på mig som vice partiledare för piratpartiet, vill ge mig den chansen!

Mab
2016-04-12, 20:40
1. I dina ögon, hur ska PP uppnå uppmärksamhet och medial tillgång inför de kommande två valen (2018, 2019)?

Vad jag tror vi behöver göra är att bygga upp vår nätnärvaro igen. Hitta kanaler att nå ut till våra medlemmar och sympatisörer och få dem att inse att det är de som måste se till att vi blir valda. Det är inte något som en liten central styrelse kan göra på egen hand. Vi kan enbart ge dem resurserna för att göra det.

Samtidigt behöver vi fundera ut hur vi bäst kan kapitalisera på en isländsk framgång. Odla kontakter med journalister som skriver om politiken på island, se till att vi har svenska pirater som kan liverapportera från valet etc. Det skulle även ge en moralboost av rang.

Vi behöver också se hur vi bäst utnyttjar att vi faktiskt finns i EU-parlamentet. Hjälpa vår parlamentariker att få hennes material översatt till svenska och sprida det i svensk media, och uppmärksamma de framgångar som vi faktiskt har i Bryssel.

Slutligen behöver vi ha tur, och flexibiliteten att snabbt kapitalisera på turen när den kommer.


2. Vad var det bästa som vi gjort sedan vi grundades, och hur ska/kan vi bygga vidare på det inför framtiden?

Jag ogillar superlativ. Vi har gjort mängder av fantastiskt bra saker, men ska jag välja ut en enskild så är det ju att vi spridit oss globalt så att olika länders piratpartier (och piratpartister) kan hjälpa varandra. Det bör vi bygga vidare på genom att se till att fler (alla?) aktiva pirater i Sverige kommer i kontakt med pirater i andra länder och får möjlighet att inspirera och inspireras.


3. Vad är PPs största förbättringspotential, så som det ser ut idag?


Vi behöver bygga upp resurser och tänka långsiktigt. Investera i relationer med andra aktörer (IIS-stiftelsen, ISOC, DFRI, DIK för att bara nämna ett par organisationer som vi kan samarbeta mer med), vi behöver utbilda våra företrädare och våga investera i talespersoner och ge dem de verktyg och det stöd de behöver för att kunna göra sig hörda i samhällsdebatten.