Som många har sett har Sverige haft ett skenade bostadsprisläge under de senaste åren, speciellt i storstäderna. Vissa har också noterat ett samband med att riksbanken sänker reporäntan och bankerna följer efter. Detta har gjort det väldigt lönsamt för den äldre generationen påväg ut från bostadsmarknaden att sälja sina bostäder, medan den försätter ungodmmar i ett allt svårare läge då dessa tvingas att ta allt större lån för att kunna skaffa sig en bostad. Medan mina färäldrars generation kunde få en bra bostad för 40 årslöner så tvingas idag dagens ungdomar ta lån motsvarande 125 årslöner. Detta är en situlation som är allt annat än önskvärd, då det tvingar samhället in i en lågräntepolitik som får långtgående konsekvenser. Samtidigt som bankerna väl medvetna om sitt speciella läge forstätter att låna ut och expandera kreditmängden i samhället. Då detta är i grund och botten ett politisk problem är det viktig att vi hittar en politisk lösning för att få ungdomsgenerationen ur fällan, så att räntan kan återställas till en för samhället hällsomsam nivå ( kring 5% ) utan att samtidig sätta en hel generation i personlig konkurs. Det absolut enklaste sättet, vilket också fungerar internationellt, är att införa en ansvarsbegränsning hos låntagare vid utlåning gentemot pant. Vilket belåning av fastigheter är, så att vid ett kraftigt prisfall, som vi hade i början på 90-talet, så stannar förlusterna hos ägaren av panten och kan inte forslas vidare till bostadsinnehavaren.